På Filippinerna lever och arbetar ett kvinnokollektiv på mer 500 kvinnor. Kvinnokollektivet tillverkar förkläden, ryggsäckar, pennskrin och presentpåsar. Produkterna görs främst av återvunna juiceförpackningar, så kallade "doy packs", men man tillverkar även papperspärlor av återvunna veckotidningar. Kvinnorna och deras familjer har sin fasta och justa inkomst från det här arbetet. De erbjuds också bland annat hälsovård, utbildning och skolgång för barnen.
Fruktjuice och safter i plastöverdragna folieförpackningar, så kallade "doy packs" är oerhört populärt i Filippinerna. Varje dag dricks miljontals juicer ur de här förpackningarna. Alla affärer har en uppsjö varianter i sitt sortiment. Doy packs är inte biologiskt nedbrytbara. De förbrukade juiceförpackningarna är ett mycket stort problem i Filippinerna. De skräpar ner på gator, i parker i naturen och i vattendrag. Ett oräkneligt antal förpackningar hamnar också på soptippen, eller ännu värre, i förbränningsanläggningar, där de orsakar giftiga utsläpp.
En företagsam grupp kvinnor från ett område i Manilas utkant bestämde sig för att göra något åt skräp-problemet. Idag är inte bara deras hemby renare och trevligare att leva i. De har också skapat arbetstillfällen som för alltid förändrat deras eget och andras liv. Allt under devisen "There's money in rubbish". Juiceförpackningar med oanvända sugrörshål ger mer hållbara återvunna produkter. Lokalbefolkningen har därför ändrat sina vanor. Istället för att sticka sugröret i det preparerade hålet vänder man på förpackningen, sticker in sugröret i botten och dricker sin juice uppochned.
Förpackningarna samlas in från hushåll, skolor och företag i närområdet, och levereras i stora säckar. De sorteras först för att rensa ut skadade och oanvändbara exemplar. Sedan tvättas de noggrant med tvättmedel, och sköljs. Nästa steg är torkning, vilket är enkelt under torrperioden, förpackningarna torkar i solen. Det är svårare under regnperioden. För att lösa problemet har kooperativet byggt ett speciellt torkrum i källaren under arbetsrummet.
De flätade väskorna kan tillverkas var som helst (till skillnad från de sydda som kräver en maskin). Kvinnorna utnyttjar möjligheten att arbeta ute i friska luften under ett Mangoträd. Flätningen kräver flinka fingrar, och kvinnornas skicklighet imponerar. En del av kvinnorna arbetar hemifrån. Gina började jobba för kooperativet för ett år sedan. Hon är mycket glad för sitt jobb, eftersom hon är ensam om att försörja sin dotter Bernada, då hennes man gick bort i en hjärtattack för några år sedan. Bernarda går i skolan på dagarna, men på fritiden lär hon sig också att fläta, för att kunna hjälpa sin mamma.
En av förmånerna som alla kooperativmedlemmar har är 5 kg ris/vecka. Riset delas ut på fredag eftermiddag tillsammans med veckolönen. Att väga och dela ut mer än ett ton ris håller flera kvinnor sysselsatta större delen av dagen.
Källa: Tasaram Ltd
